Kupé: ”Så farlig är plasten”

Bild

Det kanske allra bästa med SJ: Deras tågtidning Kupé! Om och om igen levererar dom intressanta artiklar. Denna gång en artikel om plastdjungeln. Det finns ju många problem med plast, bl.a. så läcker dom inte sällan kemikalier som ftalater och bisfenol A. Bisfenol A liknar rent kemiskt östrogen varpå den blir hormonstörande eftersom kroppen inte kan skilja bisfenol A från östrogen. Vidare kan bisfenol A orsaka cancer, beteendeförändringar och fetma. I Sverige förbjöds nyligen bisfenol A i nappflaskor och barnmatsburkar, och ett förbud mot bisfenol A i kvitton är på gång. De högsta halterna hittar man dock i konservburkar. Säkerligen finns fler källor som inte är kända idag. Ftalater fungerar som mjukgörare och bieffekterna är bl.a. svårigheter att få barn, ökad risk för missfall, ökad risk för ADHD, försämrad spermieproduktion, hormonrubbningar, fosterskador och försenad mental utveckling. En ny bieffekt som det nyligen stått om i media är åderförkalkning, vilket är smått chockerande. En av ftlaterna i ftlatfamiljen heter DBP. Det förbjöds av EU redan 2007, men förbudet gällde bara som tillsats i leksaker. Det var fortfarande helt lagligt att ha det som tillsats i t.ex. mediciner. Så snårigt kan det vara i tillsatsdjungeln!

Tips på hur man undviker dessa kemikalier är t.ex. att inte återanvända plastbyttor som inte är avsedda för återanvändning – t.ex. glassbyttor eller PET-flaskor. Dessa är avsedda för engångsförbrukning och rent kemiskt är de inte stabila. Se speciellt upp med att värma dessa byttor, värme ökar alltid antalet kemiska reaktioner. En annan detalj man kan tänka på är att inte värma sin medhavda mat i sin matlåda, utan faktiskt värma maten på tallriken istället. Ett annat tips – som var nytt för mig – är att se upp med att förvara feta produkter i plastbyttor då fettet har en upplösande verkan på plasten. Jag tänker genast på alla billigare matoljor i butikerna som säljs i plastflaskor. Glas är alltså att föredra. Glas är ett stabilt material, det är gjort av kvartssand och t.ex. kalksten och soda (allt återfinns i naturen!) och kan återvinnas ett oändligt antal gånger. Plast däremot är gjort av naturfrämmande ämnen i ett laboratorium, läcker farliga tillsatser under tidens gång och kan återvinnas i snitt 7 gånger innan kvalitén blir för dålig. Därpå hamnar plasten endera i naturen och överlever där till omkring år 2900, kanske hamnar i en sjö där den kontinuerligt läcker kemikalier, kanske hamnar i en fågels mage i tron om att det är någon slags mat, och i magen stannar plasten tills fågeln dör av näringsbrist eftersom plasten i magen inte bryts ned. Eller, så hamnar plasten i soporna, därefter på ett värmeverk som eldar upp soporna till fjärrvärme, och plastens kemikalier sprids med vindarna och kommer ned med regnet. Så småningom lär det alltså hamna i vårt dricksvatten och i fisk och skaldjur.

Så vad gör man? Jo, man går ut i köket och tittar på hur plastprodukterna är märkta. Märkningen är såvitt jag förstått frivillig, men siffran 1-7 i en triangel anger vilken plast produkten består av. Jag har haft plastmuggar utan någon som helst märkning som åkt  i sopen. Muggar är speciellt viktiga att ha i åtanke eftersom man ofta dricker varma drycker ur dessa. Jag har gjort så att jag behållt plaster märkta med 2, 4 och 5, vilket klassas som de minst giftiga plasterna. Bl.a. är min vattenkokare märkt med 5 (även om jag aldrig skulle ha köpt en vattenkokare i plast idag). Matlådor är ofta märkta med 5. PET-plast är dock mer tveksamt och jag har slutat att återanvända PET-flaskor. I ett flertal dokumentärer om plast uppmärksammas PET-plasten som mindre hälsosam och kemikalierna de läcker är inte helt ofarliga.

Jag har inte hittat plast märkt med 3 eller 6 i mitt kök, men dessa skulle jag inte vilja använda. Däremot har jag haft en hel uppsättning svarta köksverktyg i köket märkta med siffran 7. Detta anses som den giftigaste plasten. I denna Kupéartiklen står det att denna plast kan innehålla bisfenol A, medan jag i andra artiklar har läst att denna plast innehåller höga halter bisfenol A. Jag har nu ersatt mina svarta köksverktyg med träverktyg. Trä är väl underbart? Det växer hela tiden nytt trä, det läcker inte kemikalier, det bryts ned snabbt i naturen och när det eldas upp bildas inga ohälsoamma ämnen.

Vilket osökt leder till skärbrädor. De i plast är populärare än någonsin. De är billiga, lätta att hantera, kan köras i diskmaskin och eftersom de är billiga byter man ut dom ofta. Googlar man på plastskärbrädor kommer dessa argument alltid upp på olika diskussionsforum. Ja, det finns så mycket dumt i dom resonemangen att jag inte ens tänker börja nysta i det. Jag bytt ut mina plastskärbrädor i plast mot en riktigt dyr i trä. Olja in träskärbrädor ofta och handdiska så håller dom i en halv evighet och du är miljövänlig både mot dig själv och mot dina medmänniskor (och övriga meddjur). Men plasten breder ut sig även i övriga rum. Tangentbordet jag skriver på är gjort av plast. Laptopen har ett hölje av plast. Musen är gjord av plast. Min TV. Min stereo. Min mikro. Min tvättmaskin. Säkert får man i sig både ftalater och bisfenol A varje gång man berör dessa. Men jag tror ändå inte man ska förakta vikten av att undvika plasten i närheten av mat och och komma ihåg den stora skillnaden mellan direkt intag och yttre exponering.

En annan intressant aspekt i sammanhanget är damm. Damm är lite som hemmens avfallsupplag/miljöstationer. Här samlas kemikalier som läcker från t.ex. mattor, kablar, TV:n, soffan och alla produkter i plast. Så i damm hittar man t.ex. höga halter ftlater och flamskyddsmedel. Inte nog med att hemmen är fyllda med kemikalier i form av just köksplastprodulter, TV-apparater, DVD-spelare, mattor och soffor … de flesta av oss har även dammsamlandes saker som mattor, gardiner, lampskärmar och diverse prydnadssaker. Själv har jag eliminerat dammsamlande inredning som mattor och gardiner och lampor som lätt samlar på dig damm. Och de flesta av oss, gissar jag, har även billiga dammsugare som man tyckte var ett klipp eftersom sugförmågan var så hög. Och visst är det bra med hög sugförmåga, men det viktigaste i sammanhanget är dammsugarens filter. Det är det som avgör hur mycket av dammet som flyger ut igen. Det blir liksom skenbart rent när den stora dammråttan sugs in i dammsugaren och ut genom dammsugarens filter, uppdelat som 30 000 dammkorn som flyger runt i luften (och som man andas in). Så mitt tips är alltså att köpa en dammsugare med bra filter. Ett bra filter är HEPA-filtret, som släpper ut minimalt med damm och är anpassad för dammallergiker. I dagens kemikaliesamhälle är vi väl alla dammallergiker?!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: